Den här veckan: jag ser talmansomröstningen, bokhylleprojektet går vidare, ASMR, vinsalong hos Jerker och Annika, jag hittar en halv bok, vi går på Akkurat och ser sedan "This England", Svärdottern fyller år och vi passar Barnbarnet.
Måndag tittar jag på teve med ett halvt öga samtidigt som jag jobbar. Talmansomröstningen i riksdagen tar hela dagen. På teven ser jag H som sitter i ena hörnet av podiet och ser sysslolös ut, sedan försvinner hon ur bild. Hon kommer hem vid sju på kvällen och tycker dagen varit lång. Själv ligger jag på soffan och sover. Tisdag morgon får jag springa till pendeln. Märstatåget kommer in precis när jag kommer ner på perrongen, och jag greppar portföljen och sätter fart. Egentligen har jag inte bråttom och skulle kunna ta nästa tåg, men det är segt att vänta. Sprinten gör att jag sitter och svettas på tåget. Det är frukostfika på jobbet och jag pratar med kollegor från Göteborg som jag inte träffat på länge. Frallorna lockar inte, men jag tar en mugg med fruktsallad och går till mitt första möte som börjar nio. På lunchen berättar en av kollegorna att han installerat en sensor i brevlådan som står framför hans villa. Varje gång det kommer brev skickas ett mail till hans dator. Sedan pratar vi om modelltåg. Två kollegor upptäcker att de båda är modelltågsentusiaster. "We need to talk", säger dem och tittar på varandra.
Tisdag kväll fortsätter jag att städa bokhyllan. Jag plockar ur, dammar och ställer tillbaka böcker. På golvet lägger jag en ny hög som jag sorterat ut. Böcker som vi, om H godkänner dem, kan skänka eller slänga. Planen var att först städa bokhyllan och sedan sticka ut på en löprunda runt Årstaviken, men i stället för att springa fastnar jag framför teven och ser en lång dokumentär om Operation Barbarossa. Ska Ukraina nånsin slippa bli invaderade av tyranner? Jag orkar inte springa på kvällen men nästa morgon gör jag mitt core-pass. Vid frukostbordet läser jag i tidningen om ASMR (Autonomous Sensory Meridian Response), en känsla av välbehag som uppstår när man utsätts för viss stimulans. Jag känner igen beskrivningen: ett skönt kittlande eller pirr längs nacken och huvudet som uppstår spontant och utan att man kan kontrollera det. Det var en känsla jag kunde få som barn, men jag är inte säker på om jag upplevt det som vuxen.
Onsdag morgon missar jag precis Märstapendeln. När jag kommer ner på perrongen håller de på att stänga dörrarna och det är inte lönt att springa. Det gör inget. Pendeln mot Upplands Väsby kommer om sex minuter och jag tar den istället. Igår var det en hel del folk på kontoret och det blev lite fart i korridorerna. Idag är det dött igen och jag går hem tidigt. När jag öppnar dörren hör jag att H är hemma och att hon pratar i telefon. Hon märker inte att jag kommit hem eftersom hon har hörlurar på sig, och hon hoppar högt när jag plötsligt står i lägenheten. H pratar med sin syster i Paris, och jag hör henne säga "jag måste lägga på". Det betyder ingenting för H och hennes systrar. Den som pratar låtsas som ingenting och pladdrar på obekymrat. Långt efter hon sagt "jag måste lägga på" hör jag hur samtalet tar slut. Jag sköter de sista jobbmailen hemifrån och stänger sedan datorn för dagen. På kvällen är det vinsalong hos Jerker och Annika. Vi provar viner från Australien och äter hemmagjorda hamburgare.
Jag hittar en halv bok i bokhyllan. Det är de sista tvåhundra sidorna i "Dark Star Safari" av Paul Theroux. Den första hälften av boken försvann på fjällstationen i Kebnekaise för flera år sedan. Jag vandrade Kungsleden från Abisko till Nikkaluokta och läste boken på kvällarna i fjällstugorna. Kebne fjällstation är stor och det finns en salong med soffor, bar och brasa där man kan hänga och pusta ut. Jag satt i en av sofforna och pratade med en engelsman. Han hade inget att göra, och han frågade om han kunde få första hälften av boken. Jag sa ok och vi skar den i två delar med hjälp av hans slidkniv. Paul Theroux är en av mina favoritförfattare. I bokhyllan finns en egen sektion för reselitteratur, och jag har de flesta av Therouxs reseberättelser. "Dark Star Safari" handlar om när han reser genom Afrika från Kairo till Kapstaden. Jag vill ha hela boken, inte bara sista hälften, och beställer ett nytt exemplar på nätet. När jag beställt boken går jag till bokhyllan, tittar på min Theroux-samling och får se att jag redan har ett fint exemplar av "Dark Star Safari". Förmodligen köpte jag den direkt när jag kom hem från Kebne, men det hade jag helt glömt bort. Jag skyndar tillbaka till datorn och avbokar mitt köp.
Jag blir nyfiken på ASMR och den känslan jag kunde få som barn men inte har känt på länge. I tidningen står att ASMR har blivit populärt på nätet. Många använder det för att somna på kvällarna, men det ska också ha andra positiva effekter. Jag sätter mig i soffan och söker på datorn. En person som heter Sarah Lavender filmar sig själv i närbild. Hon tittar rakt in i kameran, viskar och gör små ljud med munnen och fingrarna. Det är urfånigt, men någon effekt verkar det ha. Det kittlar och pirrar lite i huden runt nacken och bakhuvudet. Ljuden gör, tror jag, att man associerar till lätt beröring, och det ger rysningar av välbehag. I tjugo minuter tittar och lyssnar jag på Sarah Lavender, men sedan får det vara slut på tramset. Jag lider inte av sömnlöshet. Tvärtom. Samma kväll somnar jag i soffan framför teven och ändå sover jag gott hela natten.
Fredag efter jobbet går H och jag till utegymmet vid Eriksdal. Efter ett kort pass promenerar vi längs Hammarbykanalen. Det är en vacker hösteftermiddag och vi pekar på träden som har fått höstfärger. Solen ligger lågt och släpljuset ger långa skuggor längs gatorna. Lite senare på kvällen går vi till Akkurat nere vid Hornsgatans ände mot Slussen. Det var länge sedan vi var här och vi gillar stämningen. Akkurat är populärt och känt för sitt stora ölutbud. Det är väldigt mycket män i lokalen, och det sitter en mur av breda ryggar längs baren. När vi kommer hem lagar vi pasta och ser två avsnitt av "This England", den nya teveserien om Boris Johnson.
Nu jäklar. Den här helgen ska jag bli klar med bokhyllan. Fast det första jag gör lördag morgon är att torka ur kökslådorna under diskbänken. Jag torkar, diskar och dammsuger samtidigt som jag lyssnar på podden Panelen från tidningen Kvartal. Journalisten och förre VD:n för TV4, Jan Scherman, är med och diskuterar. Han är en av mina favoriter: skarp, välformulerad och orädd. Jag går från köket till biblioteket och börjar damma och sortera böcker. Då och då tar jag med några böcker till H som sitter i sängen och läser tidningen. Jag visar upp en bok i taget och frågar: "Behålla eller slänga?" Vi sorterar gemensamt bort en hel del böcker och det blir lite glesare på hyllorna, men det ligger fortfarande oroväckande många staplar kvar på golvet.
Det är Svärdotterns födelsedag. Hon och Stockholmssonen ska äta ute och vi ska ta hand om Barnbarnet. Dottern kommer också för att hjälpa till. Vi är tre vuxna (H, Dottern och jag) som ska ta hand om ett enda litet pyre. Först går det bra och sedan går det inte så bra. Vi går en lång promenad till lekplatserna i Bergsgruvan och Drakenberg. Han är nöjd och glad, och det känns lätt att vara barnvakt. Men när vi kommer hem blir han genast olycklig. I över en timme försöker vi distrahera honom, men han är otröstlig och vi känner oss maktlösa. "Han kanske har ont i magen", säger H. Det tvivlar jag på. Han saknar sina föräldrar, svårare än så är det inte. Till sist kommer de tillbaka från sin middag, och efter ett par minuter sitter Barnbarnet på golvet och leker som om ingenting hade hänt.
Söndag är en ovanlig dag. Först går jag upp och äter frukost som vanligt, men sedan går jag tillbaka till sängen och somnar om. Det händer nästan aldrig. Jag hade tänkt gå till gymmet men kroppen känns tung och seg. I vanliga fall vill jag ut, men nu känner jag mest för att stanna hemma. När klockan är ett har jag fortfarande inte borstat tänderna, men jag har däremot städat och sorterat fyra hyllor i bokhyllan. Nu är det bättre ordning på ämnena politik, historia, SF och fantasy. Det är grått och regnigt ute. Om jag stannar hemma hela dagen så kommer jag må dåligt ikväll, men det finns ingenting som lockar med att lämna lägenheten. Egentligen skulle jag leverera två tavlor till Dottern i Hökarängen, men jag vill inte ta ut tavlorna om det regnar. Jag messar henne och vi kommer överens om att skjuta på det till senare i veckan. I stället för att gå ut sätter jag mig i soffan och ser på sport.
