Den här veckan: två dagars workshop, äter buffé med kollegor på O'Learys i Mall of Scandinavia, lyssnar på paneldebatten "Konsten är vi" på Kulturhuset, äter på Sillkafé i Gamla Stan, hänger upp tavlor hos Dottern, vi dricker vin på restaurangen Biblioteket Live i Medborgarhuset, söndagsmiddag med Stockholmssonen, Svärdotterns och Barnbarnet.
Natten mot måndag sover jag oroligt. Jag hör saker och får för mig att det är H som är uppe. När jag väl vaknar har jag sovit längre än vanligt. Jag känner mig låg och undrar om det hänt något under natten. När H kliver upp är hon tvärtom utsövd och på gott humör. Det är märkligt glest på Märstapendeln, och jag hittar en sittplats utan att behöva trängas. I vanliga fall lyssnar jag på P1 när jag åker till jobbet, men idag orkar jag inte med nyheterna och i stället lyssnar jag på Billie Holiday. Det är bara Manish och jag på kontoret. Två personer på ett helt våningsplan. Det är vansinne. Manish är nästan alltid här, men i somras jobbade han på distans från Indien i tre månader. Städaren går förbi med sin vagn. Då är vi tre stycken på kontoret. På lunchen går jag till Kista Centrum. Egentligen vill jag beställa sushi, men världshaven är i dåligt skick och jag vill inte bidra till utfiskningen. Jag skulle kunna beställa vegetarisk sushi, men den består mest av avokado som flygs in från Latinamerika och jag vill inte stödja onödiga flygtransporter. Med samma logik borde jag inte dricka kaffe heller, men där tar aktivismen slut. Jag fungerar inte utan kaffe. Speciellt inte efter en orolig natt.
På kvällen messar jag Dottern och frågar om jag ska komma ut med hennes tavlor. Hon svarar att hon ska äta middag med Emma och Ellen och att hon inte är hemma. Vi bestämmer att ses på lördag. I stället för att åka till Dottern går jag till gymmet. Förra veckan slarvade jag med styrketräningen och nu känns det bra att jobba med vikter. För nästan ett år sedan skadade jag vänster axel, och först nu börjar den kännas någorlunda återställd. Den värker fortfarande ibland men rörligheten och styrkan har blivit mycket bättre. Jag träffade en ortoped för ett par år sedan (när jag skadat den andra axeln). "Du är inte tjugofem längre" sa han och påpekade att ju äldre man blir desto längre tid tar det att läka skador. Om de överhuvudtaget läker, fortsatte han och sa sedan att det kan bli operation om rörligheten inte blir bättre. "Man måste kunna ta sig själv i rumpan", förklarade han. Än så länge kan jag ta mig själv i rumpan. Med bägge händerna.
Tisdag kväll är H ute och äter med en kompis som fyller år. Jag har bokat tvättstugan och sedan ska jag springa runt Årstaviken. Precis när jag ätit öppnar Dottern ytterdörren. Jag hade glömt att hon har körövning ikväll. Lyckligtvis finns det rester som hon kan få, och jag värmer en skål i mikron. Dottern berättar om middagen hon var på igår och vad de pratade om. Hennes kompisar har pappabekymmer. De är skilsmässobarn och har bara delvis vuxit upp med sina fäder. Dottern berättar också om sina framtidsplaner och vilka alternativ hon funderar på. Jag är glad att Dottern inte anser sig ha några pappabekymmer (inga stora i alla fall) och att vi kan prata om hennes framtid utan konflikter. Klockan är närmare åtta innan jag kommer ut på min löprunda. Det är milt ute, kroppen känns lätt och jag håller ett bra tempo i spåret.
Onsdag och torsdag är det workshop på jobbet. Det har flugit in kollegor från Europa, USA och Kina. Hela arrangemanget känns pre-pandemiskt. Kollegan från Kina berättar att han behöver sitta i karantän tio dagar när han kommer hem, men han tror det ska gå bra. Chefen ger en uppdatering om arbetet med den finansiella planen. Det närmaste året ser dystert ut. Vår portfölj kostar för mycket och vi tjänar för lite. Stämningen är ändå god, och det finns mycket galghumor i gruppen. Onsdag kväll är jag ute med kollegorna på O'Learys i Mall of Scandinavia. Torsdag kväll är H och jag på en paneldebatt i Kulturhuset. Debatten handlar om Lars Vilks och om hans verk "Rondellhunden". Direkt efter går vi till Sillkaféet i Gamla Stan för att träffa Hs engelska kompis Ian som är på besök i Stockholm.
Det är en fixarhelg. Lördag åker vi till Dottern i Hökarängen för att hjälpa henne hänga upp tavlor. Hon har en fin lägenhet på bottenplan med en liten altan. Utanför altanen växer en stor ek, och höstsolen lyser in i lägenheten genom lövverket. I köket hänger vi en plansch, och i vardagsrummet sätter vi upp fyra tavlor plus en spegel. En av tavlorna är min Ola Billgren som jag lånar ut till Dottern. Allt går bra förutom att hon slår sig på tummen med hammaren. Söndag morgon går jag till Åsö Bageriet och köper frallor. På trottoaren utanför huset ligger tomma lustgastuber. Det gör mig vansinnig, men det är en vacker morgon och jag skakar av mig ilskan. Det är städhelg i föreningen. H städar och fixar medan jag fortsätter med mitt bokhylleprojekt. Det går framåt men det går långsamt. Jag behöver nog ett par veckor till innan det är klart. För att njuta av vädret tar jag en kort promenad på eftermiddagen. Först upp på Hammarbybacken för att se på utsikten, det är strålande höstväder och man ser milsvitt, och sedan en kort runda genom skogen till Björkhagen. Söndag kväll bjuder vi Stockholmssonen, Svärdottern och Barnbarnet på middag. Barnbarnet ålar, kryper och står. Helgerna är alldeles för korta.
