Den här veckan: jag äter frukost på jobbet, det är konsert i Mariakyrkan, jag har Wellness Day, vi får flera nattgäster, jag kör till Örebro för att hämta Barnbarnet med familj, Bror kommer på besök.
Min chef laddar bilen på jobbet. Det är tydligen bättre elpris i garaget på kontoret än hemma i villan. Plötsligt är man en vinnare om man är huslös och billös. Kollegorna diskuterar timpriset på elen och förbereder sig för en bister vinter i villorna i Bromma, Nacka, Lidingö och Sollentuna. I foajén på jobbet hänger ballonger med budskapet "Welcome Back". Kontorslandskapet är nästan helt tomt på människor. De flesta vill hellre jobba hemifrån än sitta på kontoret. Chefen för affärsområdet har skickat frukostinbjudan till alla anställda. De hoppas att mackor och mingel ska locka tillbaka folk. Det kanske funkar: gratis mat och värme för tjänstemän som inte har råd att värma villan. Jag behöver ingen gratis frukost men går dit ändå. Det är trevligt med frukostmingel, och jag gillar mina kollegor. De flesta är vänliga och roliga att prata med.
Tisdag kväll går vi till Mariakyrkan för att lyssna på Dottern och hennes kör. Det är ruggigt ute. Vi har tagit på oss höstrockarna men jag fryser ändå. Inne i kyrkan brinner ljusen, och jag vinkar jag till Dottern som står en bit bort och pratar med körkompisar. Det är inte bara konsert, förstår jag när jag läser programmet, utan det är också mässa med bön och nattvard. Jag har ingen tro, men det är inget fel på budskapet: "Så är vi, fastän många, en enda kropp". Det är bra stämning och kören ser ut att ha roligt när de sjunger. Mariakyrkan är en riktig stadskyrka och ligger fint inbäddad bland bostadskvarteren. Det är mörkt när vi går hem. Kastanjerna längs Swedenborgsgatan har börjat få höstfärger. Trädkronorna är mörka men krogarnas fönster lyser upp trottoaren där vi går. På natten drömmer jag att jag hittar min klocka. Den är fortfarande borta, men jag har gott hopp om att den ska dyka upp till slut.
Ledningen på jobbet har dragit slutsatsen att många är stressade och överarbetade. För att motverka stressen har man infört en "wellness day". Ingen förstår riktigt vad det är. På gruppmötet ställer vi frågor till chefen. "Är det en extra semesterdag?" frågar någon. Nej, det är det inte, säger chefen. "Ska den tidsrapporteras?" frågar jag. Nej, man ska rapportera den som en vanlig arbetsdag. Man får göra vad man vill, men det ska vara både avslappnande och utvecklande, får vi veta. "Jag drar till stugan och hugger ved. Det mår jag bra av", säger en kollega som har fritidshus i Roslagen.
Idag är det min wellness day, och jag tänker gå ut i skogen. Det mår jag bra av. Igår var det ruggigt, men idag är det en perfekt höstdag med hög blå himmel. Jag fixar matsäck, fyller vattenflaskan och packar ryggan. Den här gången går jag Sörmlandsleden två etapper söderut. Första fikat tar jag vid Strålsjön. Jag sätter mig på bryggan, tittar på skräddare och trollsländor. Andra gången fikar jag vid Albysjön där vandringen tar slut. Här var vi mycket när barnen var små, åkte pulka på vintern och badade på sommaren. När jag kommer hem ägnar jag mig åt självstudier i ämnen som är relevanta för jobbet. Chefen vill veta vad man har gjort på sin wellness day, och jag skriver ett mail till honom med rubriken "Min Wellness Day".
Jag börjar tröttna på mitt bokhylleprojekt. H har skänkt ett par kassar med böcker till Stadsmissionen, och jag har slängt en hel del i en sopsäck på balkongen. Men det ligger fortfarande högar med böcker på golvet, och det är många hyllmeter kvar att damma och sortera. Det kommer ta en vecka till innan det här är klart. Minst. Dessutom ska vi ha gäster över helgen, och jag försöker flytta undan högarna så att gästerna inte ska snubbla över dem. På fredag efter jobbet går jag till Direkten i Söderhallarna och hämtar en tavla jag köpt på auktion. Det är en liten oljemålning av Bror Ljunggren som föreställer en skånsk gård i ett vintrigt landskap. Det är en pekoral, men en trevlig pekoral. Jag hänger den på väggen i biblioteket och den pryder sin plats. Ett bra köp.
Fredag kväll messar Anders och frågar om jag ska hänga med till Half Way Inn, en pub som ligger en bit ner på gatan. Egentligen är jag trött, men det är bra för min personliga utveckling att säga ja till spontana sociala aktiviteter. Vi sätter oss på pubens uteservering under parasoll och kulörta lyktor. Det är en mild septemberkväll och det är mycket folk ute. Tanken var att vi skulle lyssna på ett band, Anders känner gitarristen, men han hade tagit fel på tiden och när vi kommer dit är det redan slut. Det gör inget. I stället pratar vi politik och vad som händer med landet. Anders har börjat använda stadens elhyrcyklar, och när vi går därifrån visar han hur appen funkar, och han envisas med att jag måste testa cykeln och känna hur lätt det är att trampa. Jag sätter mig på cykeln och det är lätt att trampa, både utför och uppför.
Det här är lite komplicerat. Svärdotterns mamma har opererat axeln i Stockholm. För att hjälpa sin mamma, som inte kan köra bil med sin nyopererade axel, körde Svärdottern hem henne till Örebro. När de var i Örebro blev Svärdottern själv sjuk och blev ordinerad en stark penicillinkur av läkaren. Allt kollapsade lite och Stockholmssonen åkte dit för att hjälpa till. Nu vill de hem och jag ska hämta dem i Örebro. Lördag förmiddag tar jag tunnelbanan till Högdalen och hyr en bil på Circle K. Jag äger ingen bil, men jag tycker om att köra och en roadtrip till Örebro gör mig inget. Dessutom slipper jag städa den jäkla bokhyllan. Det är en bra tur. I Örebro skiner solen, och alla mår lite bättre (Svärdottern, Svärdotterns mamma och Barnbarnet). Vi äter äppelpaj med Svärdotterns släkt innan vi vänder tillbaka till Stockholm. Barnbarnet sover hela vägen hem till Högdalen.
Vi har tre nattgäster i lägenheten: ett syskonbarn från Jämtland och ett syskonbarn från Göteborg med medföljande kompis. Söndag morgon gör jag mig till för våra gäster och köper färska frallor. Åsö Bageriet öppnar klockan åtta på söndagar. Jag går ut genom porten och ner till Södermalmsallén. I ett hörn vid trappan står en grupp tjugoåringar och pratar högt på arabiska. Nere i allén ligger tomma lustgastuber. Nästan varje morgon ligger det tomma tuber kastade i kvarteret, och det gör mig förbannad. Jag borde äta färre frallor. Det är gott men inte bra för min vikt. Dessutom är det dyrt. Två frallor kostar lika mycket som en hel limpa i affären. Jag äter en fralla och går sedan till gymmet. På eftermiddagen kommer Stockholmssonen och Barnbarnet förbi, och vi går en promenad mot Tanto. Det är brittsommar och mycket folk som är ute. Anders står i kolonin och han bjuder in oss på nybakad päronkaka. På eftermiddagen åker två av gästerna hem, men senare på kvällen kommer Bror på besök för att sova över en natt.
