Denna veckan: tillbaka till det normala, vi hälsar på Göteborgssonen, äter kinesiskt på Dubbel Dubbel, ser Dayanita Singh på Hasselblad Center, släntrar genom Göteborg Konstmuseums permanenta samling, äter indiskt, går på bio och ser Top Gun Maverick, hälsar på ett syskonbarn i hans studentlägenhet.
Det är måndag morgon och stökigt i köket. Igår hade vi Stockholmssonen, Svärdottern och Barnbarnet på middag. Diskmaskinen blev full och vi orkade inte plocka undan allt innan vi la oss. Det är inte riktigt min stil. På morgonen vill jag ha rent och snyggt i köket. Jag gör plats på köksbordet för tidningen och kaffekoppen. Vi har fortfarande papperstidning, men H undrar om det värt pengarna. Jag är osäker. För mig är det mycket en känsla och en identitet. Jag tycker om att hämta tidningen vid dörrmattan och sedan bre ut tidningen på bordet. På somrarna, när vi är på landet, tycker jag om att gå till brevlådan och sedan läsa tidningen i trädgården. Innan jag hoppar in i duschen gör jag mina rygg- och bålövningar på mattan i teverummet. I ett par veckor har jag hållt på och jag inbillar mig att det ger effekt. Magen tar inte emot lika mycket när jag böjer mig ner för att knyta skorna, och jag har inte ont i ryggen heller.
Jag har köpt månadskort till kollektivtrafiken. Det är en normalisering tillbaka till livet innan pandemin. Från och med nu tänker jag vara på kontoret tre till fyra dagar i veckan. Den här morgonen tar jag pendeln mot Upplands Väsby. Det här är det inte många som vet, men tillsammans med Sollentuna räknas Upplands Väsby som Sveriges femte största stad (eller tätort). Mindre än Uppsala men större än Västerås. På väg till jobbet lyssnar jag på "En rak höger" med Ivar Arpi som intervjuar den engelske statvetaren Matt Goodwin. Han reder ut begreppen fascism och högerpopulism, vad som är vad och hur de skiljer sig åt. På kvällen lyckas vi äntligen boka en resa till Göteborg. Vi har inte träffat Göteborgssonen sedan i somras. Vi åker torsdag och stannar till söndag. H har tagit ledigt på fredag, och jag ska jobba från lokalkontoret.
Onsdag morgon är det kallt och klart. Pendeln åker förbi naturreservatet i Ursvik och på ängarna mellan träden är det frost i gräset. På jobbet ordnar de seminarer om "financial health". Jag lyssnade på en konsumentekonom från Swedbank. Det var mest en bekräftelse. Vi har det bra och följer redan alla deras rekommendationer: lågt belånad bostad, låga fasta kostnader (ingen bil), månadssparande och en hyfsad slant på banken. Den bekväma medelklassen, hur hamnade vi här? Vi var aldrig intresserade av ekonomi. På kvällen äter vi budgetmiddag. H tog det som fanns i kylskåpet och gjorde en god och krämig soppa. Soppa på en spik.
Jag har hittat min klocka! Den låg i datorväskan hela tiden. Det är obegripligt. Jag har plockat ut alla saker och letat i väskan flera gånger. Klockan låg inte ens gömd i någon liten ficka. Jag stack ner handen i det stora mittfacket och där låg den helt synlig. Anledningen till att jag la ifrån mig klockan i första taget var att remmen gått sönder. Jag hinner inte få den lagad denna veckan utan det får bli nästa vecka när jag är tillbaka i Kista. Igår hittade vi en bok i hyllan som vi inte känner igen ("Queen Elizabeth II, Her Life in Our Times" av Sarah Bradford). H trodde att det var mina föräldrars. Jag skickade en bild på omslaget och frågade om den var deras. "Nej, absolut inte!" svarade mamma. Vad hon nu menade med det. Pappa kändes inte heller vid den. Så nu försöker vi komma på vems den kan vara. Annars åker den.
Det är mörkt när vi anländer till Göteborg. Det är ruggigt ute men hotellet ligger i närheten av stationen och vi behöver bara gå en kort promenad med våra väskor. Lobbyn är liten, men det är hemtrevligt inrett och personalen är vänlig. Vi lämnar väskorna på rummet och går ut igen för att hitta något att äta. Innan vi stänger dörren skruvar jag upp värmen på elementen. Det är ett lugnt område, mest bostäder men också några butiker som har stängt för kvällen. H har letat upp en bar som också serverar mat, men när vi kommer dit har köket redan stängt. Vi går vidare mot ett tapas-ställe som ligger vid Odinsplatsen. Det ser trevligt ut, men vi får också syn på ett inglasat gatukök som ligger mitt på det lilla torget. Det lyser varmt och inbjudande från fönsterna, och vi får Edward Hopper-känsla. I stället för tapas äter vi korv med mos och dricker folköl ur plastmuggar. På natten vaknar jag av att det är alldeles för varmt i rummet. Jag skruvar ner värmen på elementen och tar av mig t-shirten, men det tar en bra stund innan jag somnar om.
Fredag morgon promenerar jag till Stenpiren för att ta pendelfärjan den korta sträckan över älven till kontoret på Lindholmen. Jag tycker om Göteborgskontoret. Det ligger fint på kajen och man har utsikt över älven och staden. På andra sidan, uppe på höjden, syns Skansen Kronan. Det är därför Göteborg finns, för att försvara Sverige. Igår, när vi checkade in på hotellet, satt det en grupp med affärspersoner i lobbyn och pratade. Det såg väldigt bekant ut. Jag kände igen känslan av hur man sitter i en hotellobby och förbereder nästa dags möten. Många gånger är man flera kollegor som har flugit in från olika länder. Kvällen innan träffas man för att planera kundmötet eller förhandlingen. Man bestämmer agendan, lägger upp en taktik och putsar på sina presentationer. Det är ofta spännande och ger en känsla av adrenalin och förväntan. På kvällen äter vi middag med Göteborgssonen på en dumplingrestaurang. Han är pigg och glad, och det är väldigt roligt att träffa honom igen. Vi pratar film, konst, litteratur och en massa annnat. H sitter bredvid Sonen och allt som oftast lutar hon sig mot honom, lägger armen om hans axlar eller stryker honom över armen.
Lördag är en lång bra dag tillsammans med Sonen. Först ser vi en nyöppnad utställning på Hasselblad Center med fotografen Dayanita Singh, som också är där personligen för vernissagen. Sedan fortsätter vi till Göteborgs konstmuseums permanenta utställning. Det var inte länge sedan vi var här, men det finns mycket att se och vi går genom salarna, pekar och pratar. Det är eftermiddag när vi kommer ut från muséerna, och vi har inte ätit lunch än. Sonen känner till en indier om hörnet, "Jag har ätit där med farmor och farfar", och vi beställer varmrätter med mycket tillbehör. På restaurangen bestämmer vi oss för att gå på bio, och vi skyndar till en biograf i närheten och ser "Top Gun Maverick" med Tom Cruise.
Efter filmen tar orken slut. Det blir en tidig kväll på hotellet för oss. Vi säger hej då till Sonen som skyndar iväg för att hoppa på spårvagnen hem till sig medan vi promenerar tillbaka till hotellet. Jag somnar tidigt men sover oroligt och vaknar flera gånger under natten. Rummet är för varmt, sängen för smal och kudden för platt. Drömmar och verklighet flyter in i varandra. I drömmen är jag i ett klassrum och det står en lärare längst fram med ryggen mot mig. Han skriver något på tavlan med krita. Det är ett franskt verb som han säger åt mig att böja, men jag har aldrig sett ordet förr och vet inte hur man gör. Stämningen är obehaglig, läraren är missnöjd och jag tvingas erkänna att jag inte kan. Jag vaknar till med en känsla av misslyckande. Det är långt kvar till morgonen och jag lyssnar på poddar för att somna om igen.
