Den här veckan: vinsalong hos Jerker och Annika, vi dricker bubbel på Cork vinbar i Gamla Stan, jag läser "Hold Still" av Sally Mann, High Valley Market med högdalsfamiljen.
Våren kommer och går (det har snöat flera decimeter i Jämtland), men nu blommar i alla fall körsbärsträden i Stockholm. Fredag eftermiddag går H och jag till Kungsan för att titta på blommorna. Alla vill ta bilder och det är fullt med folk under träden. På vägen hem slinker vi in på en vinbar i Gamla Stan. Vi har varit där förut. Innan vi ens hunnit beställa häller krögaren upp rosa bubbel åt oss i två glas. Sedan fortsätter det på samma sätt. Så fort glasen är tomma fyller han på. Vi äter ost, dricker bubbel och stannar lite längre än vi hade tänkt. Vädret är fint men kallt. Medborgarplatsen är full av studenter med vita mössor. Den här kvällen är de finklädda, men annars ser gymnasisterna på Söder mest ut som hippies från sjuttiotalet med långt utslaget hår och vida jeans som släpar i marken. Det är inget mode jag längtar tillbaka till. Mest fult och opraktiskt, som jag minns det. Dessutom var jag ganska liten när det var som mest extremt. När jag väl kom upp i tonåren, i slutet av sjuttiotalet, kom nya trender, byxorna blev smalare, kragarna mindre och håret kortare.
Den amerikanska ikonografin ("stars and stripes", "Marlborough Man") var ett stilideal på sjuttiotalet. Min mellanstadiekompis storasyrra var flera år äldre än vi. När hon var på gott humör fick vi komma in på hennes rum. Hon hade en plansch med den amerikanske tonårsidolen David Cassidy på väggen. På bilden hade han, om jag minns rätt, axellångt hår och satt i solnedgången med en akustisk gitarr i handen. Våra besök på hennes rum brukade inte vara så länge för efter ett tag började de bråka och sedan körde hon ut oss. Kompisens syrra var spinkig, men kompisen var snarare åt det runda hållet. Han såg ut som deras pappa, och hon såg ut som deras mamma. Men allt är inte som det ser ut att vara. Några år senare fick kompisen reda på att de var halv- och inte helsyskon. De hade gemensam mamma men olika pappor, så det var kanske inte konstigt att de hade olika utseende. Förresten var de kanske ändå inte så olika. När hon var klar med skolan flyttade hon till USA, gifte sig och fick, enligt hennes lillebror, "en häck bred som en lagårdsdörr". Pappan var rund men farföräldrarna var ännu rundare. De ägde ett konditori, tyckte om sötsaker och körde en stor Mercedes, berättade kompisen. Men inte heller i den familjen var sambanden enkla. Samtidigt som han fick reda på att hans storasyster var ett halvsyskon fick han också veta att pappan var ett finskt krigsbarn och adopterad. Det fanns inget biologiskt band mellan honom och farföräldrarna.
