Den här veckan: Jag läser "Americanah" av Chimamanda Ngozi Adichie, öl på Skrotens terass, liten vandring till Ulvsjön, kulturnatt på Söder, städdag i föreningen.
Onsdag var ingen bra dag, efter flera bakslag kände jag mig låg. Torsdag gick jag till kontoret för att hålla tankarna på annat. Jag åt lunch med en kollega som jag samarbetat mycket med tidigare. Han har också tackat nej till att bli uppköpt och sitter nu i samma sits som vi andra, en anställning men inget att göra. Det var en lunch med flera djupa suckar. Mest från honom. Han började på firman som sommarjobbare redan i gymnasiet och behöll sedan anställningen medan han pluggade till ingenjör i Linköping. Nu kände han att en lång, strävsam karriär hos samma arbetsgivare avslutades med pyspunka. Efter jobbet gick jag till biblioteket i Kulturhuset och bläddrade i böcker. Hittade bland annat en självbiografi av Sally Mann som jag tänker läsa.
Det är försommarvarmt ute, snudd på kortbyxväder, och fredag morgon går jag runt viken. Nere vid Årstabryggan möter jag Viveka som kommer från andra hållet. Den här gången ser jag henne i god tid, men i vintras gick jag förbi henne utan att hälsa. Inte förrän hundra meter senare kom jag på: "Var inte det Viveka?" Jag messade henne efteråt, bad om ursäkt och sa att jag hade huvudet bland molnen. Den här gången stannar vi för att prata och hon frågar hur det är på jobbet. Jag börjar bli den där personen som har karriärproblem: "Hur är det på jobbet?" Ungefär som när någon har problem med hälsan och man frågar: "Hur mår du?" Fredag kväll kommer Jenny på besök. H lagar pasta och vi dricker vin. "Hur är det på jobbet?" frågar Jenny.
