Den här veckan: Jag läser "En känslig själ" av Jáchym Topol, vi tar tåget till Hamburg, utställning med Ralph Gibson och Sarah Morris på Deichtorhallen, kvällspromenad genom botaniska trädgården, öl och frikadeller på Altes Mädchen, båttur i hamnen.
Tias och Sarah ska ha barn i september. Vilken överraskning! Tias har inte valt den rakaste vägen i livet; det har tagit honom nästan sextio år att hitta den rätta, men nu har det hänt och vi är alla glada för deras skull. Vår Tysklandsresa närmar sig. Det ligger fortfarande ett strejkvarsel som kan göra det knepigt för oss att komma iväg. H har köpt bussbiljetter från Malmö till Köpenhamn för att vi inte ska missa tåget till Hamburg. Det är en gardering, har vi tur går tåget över bron som det ska. Jag hade själv lekt med tanken på att köpa bussbiljetter, men planen var att inte säga något till H. Hon tycker redan att jag är en överplanerande resenär som vill ha allting bokat och klart i förväg. Om vi hade blivit strandade i Malmö, det här var min plan, skulle jag trolla fram bussbiljetterna och rädda situationen. Nu köpte H biljetterna i stället, och jag kan låtsas ha mer is i magen än hon har.
Tisdag eftermiddag slinker jag in på biblan i Kulturhuset. Jag letar efter en bok att ta med på Tysklandsresan. Jag fastnar på deras hylla för världslitteratur och bläddrar i kinesiska och japanska romaner. Till sist väljer jag en tjeckisk bok i stället: "En känslig själ" av Jáchym Topol. På baksidan läser jag ett citat från Times Literary Supplement: "En rasande pikaresk fylld av mörk humor och infall." Jag tänker Kafka, Hasek och Kundera och hoppas att den ska vara hela resan. Onsdag förmiddag leker jag med Barnbarnet i Blecktornsparken. Det här livet hade jag kunnat vänja med vid. Jag känner mig som en gubbe i en japansk film. Någon som lever ett anspråkslöst liv och låter dagarna gå i ett stilla tempo. Man gör sig ett ärende på biblioteket, planerar sin lunch och umgås med barn och barnbarn. Onsdag eftermiddag stöter jag på Jerker och Annika på Götgatan. Annika håller på att sälja sin lägenhet i Täby, de ska bli sambos på riktigt. Jerker går som alltid snabbt och målinriktat. De har bråttom och har inte tid att prata. Annika vinkar jäktat samtidigt som hon försöker hålla jämna steg med Jerker. Torsdag morgon meddelar Seko att de skjutit upp sitt strejkvarsel till nästa vecka. Jag messar den goda nyheten till H som svarar "skönt för dig". För mig?
