Den här veckan: H köper dammsugare, bokyllorna är färdigstädade, vi går på utställningen "News Flash" på Fotografiska, jag ser den israeliska filmen "Film för nybörjare", vi fikar på Bröd & Salt på Kungsgatan, Stockholmssonen och Barnbarnet hälsar på.
I helgen bytte vi från sommartid till vintertid. Det är Hs lyckligaste dag på året. Tanken på att man får en timme till skänks gör henne bubblig av glädje, och flera gånger nämner hon hur underbart det är med en extra lång söndag. Jag gläds med H, men själv förstår jag inte riktigt poängen. Tiden är väl vad den är, oavsett hur man mäter den? I framtiden är det inte säkert att vi ska ha kvar olika tider för olika säsonger. I tidningarna diskuterar de vad som är bäst: sommartid eller vintertid. Experter uttalar sig och journalister frågar folk på stan vad de tycker. Man gör också en poäng av att vintertid är den riktiga tiden, vad det nu betyder. Jag bryr mig inte. Ge mig stabila förutsättningar så att jag kan planera min sömn. Det räcker för mig. Onsdag morgon vaknar jag alldeles för tidigt eftersom min kropp är inställd på sommartid. Redan vid tiotiden på förmiddagen börjar jag få svårt att hålla ögonen öppna. Det är videokonferens med kollegor över hela världen. Presentationerna avlöser varandra, ögonlocken blir allt tyngre och jag har svårt att koncentrera mig på vad de säger.
Jag har köpt en askkopp. Det är en designikon från sjuttiotalet som är formgiven av Lundaarkitekterna Beck & Jung. Den kostade inte mycket, men jag är inte säker på vad jag ska säga till H om hon frågar varför jag lägger pengar på en askkopp. Det är konst, blir kanske svaret. Hur mycket pengar kan man lägga på konst och antikviteter när det finns annat som är viktigare? Gatorna är fulla av ungdomar som vill ha pengar till välgörenhet. Jag blev stoppad på Swedenborgsgatan, och hon körde den vanliga säljtekniken för att få mig i ett "yes flow". Fråga först något som man inte kan svaret på: "Vet du hur många av världens flickor som inte får gå i skolan?" Fråga sedan sådant som man bara kan svara ja på: "Tycker du det är viktigt att flickor får gå i skolan?" När man väl har börjat svara ja så kommer man också att säga ja till att skänka pengar. Jag avbröt henne innan hon kom så långt. Vi skänker pengar varje månad till organisationer som vi har valt ut: Action Aid, Röda Korset, Naturskyddsföreningen och dessutom brukar jag köpa Vi-träd när någon fyller år. "Tack för att du är engagerad!" sa hon innan vi skildes åt. Men är jag det? Engagemang förutsätter ansträngning och uppoffring.
Min kropp knakar. När jag gör mina ryggövningar och går upp i brygga så knakar det i nacken. På gymmet knäpper min vänstra armbåge när jag drar i maskinerna. Mina knän, axlar och fötter låter. Det gör inte ont men det hörs. I tisdags blev jag äntligen klar med bokhyllorna i biblioteket. Hyllorna är avtorkade och alla böcker är dammade och sorterade. Det ligger ett par bokhögar kvar på golvet i kontoret, men de ska antingen skänkas eller slängas. När jag var inne på slutspurten och bara hade ett par hyllor kvar så la dammsugaren av. Den var gammal och allt bokdamm verkar ha tagit knäcken på den. H tog tag i saken direkt. Hon letade modeller på nätet, läste konsumentrecensioner och gick iväg till en butik på Folkungagatan. Nu står det en stor låda på köksgolvet med vår nya dammsugare. Jag, min knakiga nacke och den nya dammsugaren är redo för nästa städprojekt.
Pelargonerna på balkongen blommar för fullt. Det är nästan fler blommor nu än i somras, trots att det är första veckan i november. Vem vet, kanske klarar de sig till advent. Vi får ofta beröm för vår inbyggda balkong som ger skugga när det är soligt och skydd när det regnar och blåser. Vi bor i ett typiskt stadskvarter med en fyrkantig innergård. I mitten av gården står träd i en cirkel och från balkongen ser vi ner på trädkronorna. På fasaden till vänster växer en klätterväxt som blir gul och röd på hösten. Balkongen är som en förlängning av köket, och på sommarhalvåret äter vi våra måltider utomhus. Om vi har gäster så dukar vi långbord, och mörka kvällar tänder vi kulörta lyktor som hänger längs räcket. Riktigt varma nätter, när det är kvavt och svettigt i lägenheten, händer det att H bäddar en tältsäng och sover utomhus. Vi har också en hängmatta för lata dagar. När det var pandemi och jag arbetade hemifrån, kunde jag läsa morgontidningen i hängmattan i stället för att rusa till pendeln.
H är förkyld. Det är ovanligt och det brukar vara tvärtom, att det är jag som blir sjuk. Åtminstone en gång per vinter brukar jag bli rejält förkyld. Med konvalescensen kan det ta ett par veckor innan jag är helt på benen igen. Så är det inte för H. Hon kan säga att hon känner sig risig på kvällen och att hon håller på att bli förkyld, men efter en god natts sömn känner hon sig helt återställd och förkylningen är som bortblåst. Men inte den här gången. Nu sitter hon i sängen och snörvlar, och jag är (än så länge) frisk. Vi spekulerar om vem som kan ha smittat henne. Kanske var det hennes bror som hälsade på oss förra veckan och som var lite rosslig. Fast då borde väl jag också ha blivit smittad? Eller så är det Barnbarnet som har gett henne något virus. Men han har inte börjat på dagis än och är mest med sin mamma och pappa. Jag är lite rädd för de åren när Barnbarnet kommer att gå i förskolan. När våra barn gick på dagis hade vi, som jag minns det, långa perioder med snor och hosta. Eller hemska veckor med magsjuka när hela familjen var utslagen och tvättmaskinen gick på högvarv.
Det är ovanligt med dagsregn, men lördag är en riktigt blöt dag och det regnar från morgon till kväll. Regniga dagar kan man städa lägenheten utan att längta ut. Nu när jag är klar med bokhyllorna har jag börjat med att rensa garderoberna. Jag plockar ut jackor, skjortor, byxor och lägger dem i tre högar: spara, slänga, skänka. Regniga dagar är också bra för att gå på bio. På eftermiddagen följer jag med Anders till Zita på Birger Jarlsgatan och ser den israeliska filmen "Film för nybörjare". Filmen är full av konflikter som aldrig får någon lösning, precis som det israeliska samhället. Efter filmen går vi i regnet och pratar om konflikt och kultur. Vi slinker också in på Bröd & Salt för en snabb fika innan vi tar tunnelbanan hem till Söder.
