Den här veckan: elfel i lägenheten, köper samlingsalbum med Nina Hemmingsson, gåträning med Barnbarnet, förortsloppis i Högdalen, H är på surströmmingsskiva, jag ser Her med Joaquin Phoenix, ser utställningen Humanitet på Sven-Harrys, vi sitter på Tennstopets uteservering.
I helgen smällde en lampa och elen gick i flera rum. Det var ett större fel för det hjälpte inte att byta säkringar i lägenheten. Vi tyckte inte det var akut och bestämde oss för att ringa fastighetsskötaren efter helgen. Måndag morgon öppnar jag frysen och märker att allting är halvmjukt. Vi hade inte upptäckt att frysen också slocknat. Den är knökfull, mest med bär och grönsaker, men där ligger också en älgstek och lite annat som helst inte ska tina. Jag ringer fastighetsskötaren som kommer inom en timme. Han byter huvudsäkringen i trapphuset och efter en stund lyser lamporna och frysen surrar.
Jag tappade mina läsglasögon när vi var i Köpenhamn på semestern. Det var mina favoritglasögon och dessutom tyckte jag om bågarna. Jag lommar iväg till optikern, gör en synundersökning och beställer ett nytt par. Optikern säger att glasögonen kommer om cirka tio arbetsdagar. Jag betalar, tar kvittot och tackar.
- Ha en bra dag, säger optikern.
- Samma, säger jag.
På vägen hem går jag in på Press Stop och köper Nina Hemmingssons samlingsalbum "Evig inre kris". När jag ska betala säger expediten att hon också tycker om hennes serier. Hon tipsar om att det varje år brukar komma en kalender med Hemmingssons bilder. Jag berättar att jag varit på en författarafton med Nina Hemmingsson och att hon har en gedigen konstutbildning och är grafiskt skicklig. (Hon är utbildad vid norska konstakademin.) Expediten berättar om en kompis som kritiserade Hemmingssons stil:
- Hon sa att "så kan ett barn rita".
- Det är bara okunnigt, säger jag.
- Jag blev förbannad.
Jag betalar, tar boken och tackar.
- Ha en bra dag, säger expediten.
- Samma, säger jag.
Tisdag kväll springer jag runt Årstaviken för första gången sedan vi kom hem från semestern. Jag har köpt nya skor, de gamla gick sönder i hälen. Varje gång jag köper nya löparskor så har mina fötter vuxit med ett halvt nummer. Mina nya skor är storlek 47, och jag tror det är den största storleken de erbjuder i en vanlig sportaffär. H säger att det är mina fotvalv som sjunker och att jag borde ha iläggssula i skorna. Förutom storleken är jag väldigt nöjd med dem.
Av någon anledning vaknar jag vid tre på morgonen och har sedan svårt att somna om. När jag till sist går upp är jag vimmelkantig av trötthet, och just den här dagen har jag flera möten på kontoret i Kista. På kvällen är Stockholmssonen, Barnbarnet och Dottern på besök. H bjuder på lasagne till varmrätt och glass med hallon till efterrätt. Barnbarnet är inne i en känslig fas och vill helst vara med sin pappa. Jag får ynnesten att gåträna med honom, och vi går runt runt i köket och ut i biblioteket och tillbaka igen. Efter en stund håller min rygg på att gå av och jag lämnar tacksamt över till Dottern som fortsätter runt runt. När de gått somnar jag framför teven.
Det är loppishelg i förorten. På lördag åker vi till Högdalen och hälsar på Stockholmssonen, Svärdottern och Barnbarnet. Förutom loppisprylar finns det food trucks och underhållning för barnen. Svärdotterns mamma är också och hälsar på, och vi blir ett stort sällskap som går bland stånden. Det är andra gången vi träffar Barnbarnet den här veckan. Det känns som en lyx att bo nära och kunna träffa honom så ofta. På söndagen är det ännu mera loppis. De andra åker till Aspudden, men då har jag kroknat och sticker till gymmet i stället. Framåt dagen blir vädret mildare, och på eftermiddagen åker H och jag till Sven Harrys och ser på utställningen Humanitet. Vi står uppe på takterassen och ser ut över Vasaparken. Första helgen i september är träden fortfarande gröna men skuggorna är långa. Det går söndagsflanörer på gångarna, och ungar spelar fotboll på gräset. Vi avslutar helgen på Tennstopets uteservering.
