Den här veckan: kvällspaddling och kvällsdopp, Hans Gedda på Fotografiska, backanal på Cork Vinbar i Gamla stan, 50-årskalas i Hellas och Gamla Enskede, vi röstar på vallokalen i Södra Latin, ser genrep på Folkoperan och valvakar hemma i soffan.
Det är måndag. Anders messar efter jobbet och föreslår att vi ska kvällspaddla. Han skickar en bild som han tagit från balkongen. Vattnet i sundet utanför deras hus är helt stilla. Jag packar paddelryggan och cyklar ner till båtklubben. Jag är först på plats, och jag bär ner min kajak till bryggan för att göra den iordning. När jag ska fästa framluckan fumlar jag. Knuten som fäster luckan i däckslinan går upp, luckan ramlar ner i vattnet och sjunker långsamt mot botten. Det är inte djupt, jag kan se den från bryggkanten, men jag vet inte hur jag ska få upp den ur vattnet utan att behöva hoppa i. När Anders kommer hjälps vi åt. Han hittar en gammal räfsa på klubbområdet och jag tar min paddel. Vi lägger oss på mage och fiskar gemensamt upp luckan.
Jag messar med Göteborgssonen för att kolla om han kommer till Barnbarnets namngivningsdag i november. "Självklart!" svarar han, och jag skickar tummen upp och en smiley.
Tisdag kväll går H och jag ner till viken för att bada. På bara en dryg vecka har vattnet blivit flera grader kallare. Vi simmar vända mot Årstabron och ser hur höghusen på Liljeholmskajen lyser i kvällssolen. Efteråt bestämmer vi oss för att gå hem genom koloniområdet och upp mot Sachska för att titta på utsikten. Vi går förbi serveringen vid Rackarbacken, över det gamla järnvägsspåret och följer sedan en av grusvägarna till vänster. Området är fullt av stigar och gångar som går mellan kolonilotterna. Det skymmer snabbt, och sensommargrönskan i trädgårdarna bildar höga mörka skuggor. När vi gått en bit upp för backen vänder vi oss om och tittar ut över viken. På andra sidan, ovanför Årstaskogen, ser vi hur månen stiger över trädtopparna. Den är orimligt stor. Det är ingen rund fullmåne utan formen är oval, som ett stort lysande ägg som svävar bakom skogen.
Remmen till min klocka gick sönder under semestern. Jag tyckte inte det var bråttom att köpa en ny utan bestämde mig för att vänta till efter ledigheten. Först tänkte jag gå till urmakaren i Söderhallarna, där jag köpte klockan en gång i tiden, men de renoverar lokalerna och hade stängt butiken. Sedan tänkte jag gå till Ur & Penn i Kista centrum nära kontoret. Jag skulle gå dit häromdan, men nu är klockan borta. Obegripligt. Jag har letat överallt men kan inte hitta den.
Jag har hängt upp tre foton i ett av rummen hemma. En fin liten samling som jag är stolt över. Det är två klassiska fotografer (Lennart Olson och George Oddner) och en lite yngre men också erkänd fotograf (Catharina Gotby). H sneglar på tavlorna i lägenheten och antyder att vi har för mycket rumpor på väggarna. Jag tycker det är en överdrift. Det är exakt två tavlor ("Drunk In Love" av Märta Thisner och en utan titel av Catharina Gotby), men rumporna är inte poängen med motiven. Själv har hon satt upp en stor kinesisk tavla i hallen med nakna tanter som bastar. Dottern kommer förbi och ger godkänt till Oddner-fotot som jag köpte i somras. Hon tycker den är "edgy" men säger också att hon inte är så intresserad av fotokonst. Däremot är hon mycket intresserad av min Ola Billgren-lifografi, och jag har sagt att hon kan ta den och förvalta den åt mig.
Mina glasögon är klara för att hämtas. Jag går till optikern på lunchen och dessutom passar jag på att göra några andra ärenden. För att spara tid äter jag lunch på ramen-stället som ligger i korsningen Åsögatan-Västgötagatan. (När jag ska beställa står expediten bakom disken och äter prinsesstårta med pinnar.) Det är gott, men de får inte riktigt till det. När vi bodde i Kina brukade jag äta ramen på Ajisen Ramen, en japansk kedja som finns i hela Sydostasien. Det är egentligen en fast food-kedja, men deras standard-ramen är riktigt god. Jag vet inte vad skillnaden är, men på Ajisen Ramen slickade jag nästan skålen för att få i mig all buljong. På det här stället känner jag mig klar när jag ätit upp kycklingen och nudlarna. Det mesta av buljongen är kvar när jag går därifrån.
Vintern blir kall (en "krigsvinter"), varnar myndigheterna. Det är energikris, inflation och sjunkande reallöner. Jag går till Bolaget och köper robusta spanska viner som Svenskans vinrecensent rekommenderat. Vi kommer att överleva kylan med stearinljus, varma täcken och rioja. H och jag försöker minnas vilka kriser och "orostider" vi har varit med om i våra ganska långa liv. Det blir en förvånansvärt lång lista med finans- och energikriser, krig och arbetslöshet, massflykt och pandemier. Vi är dessutom tillräckligt gamla för att minnas oljekrisen i början av sjuttiotalet. Det är en erfarenhet som känns relevant när det är energikrig mellan EU och Ryssland.
Fredag kväll. Jag har bestämt träff med Jerker och Annika på Fotografiska. Vi ser en nyöppnad utställning med Hans Gedda, och vi sveper också genom salarna med Terry O'Neill-retrospektiven och samlingsutställningen "The New Black Vanguard". Efter utställningarna sätter vi oss i serveringen med utsikt över holmarna på andra sidan Saltsjön. Eftersom det är fredag så beställer vi champagne, och eftersom Jerker är Jerker beställer vi en flaska och inte varsitt glas. Festen fortsätter på Cork Vinbar i Gamla Stan där H ansluter. Hon har druckit cocktails på franska ambassadörens residens vid Narvavägen. Det är litet och trångt på restaurangen. Stämningen är hög. Ett stort gäng tjejer försöker sabrera champagne-flaskor men misslyckas gång på gång. Krögaren får göra det åt dem. Han snärtar till med sabeln, halsen far av och det blir nästan inget spill alls. Vår sommelier är ung och entusiastisk. Alla viner serveras på glas, och han är generös med rekommendationer och smakprover. Det är en lyckad kväll.
Jag är dålig på att festa, och lördag morgon känner jag mig skör. Det är grått ute vilket känns skönt. Jag försöker göra något nyttigt och dammsuger lägenheten. Det blir långsamt bättre och efter lunch cyklar jag till Björkhagen för att träffa friluftskompisar. Vi ska fira en i gänget som fyller 50. Vi går en kort vandring till Hellasgården där vi överraskar henne med bubbel i pappmuggar. (Jag tar bara en skvätt för att ha något att skåla med.) På kvällen är det finsk afton (50-åringen är finlandssvenska) hos kompisar till henne som bor i Gamla Enskede. Vi sitter i trädgården, och de bjuder på karelska piroger med äggsmör, finsk laxsoppa och Fazer Salmiakki-glasspinnar. På högtalarna spelar de finsk tango. Det är gott och trevligt, och Gamla Enskede är otroligt gulligt med sina små hus och trädgårdar. Jag är frusen efter att ha suttit flera timmar i trädgården. När jag kommer hem lägger vi oss, H och jag, i badet, lyssnar på jazz och småpratar. Det är skönt att vara hemma.
Söndag går vi och röstar. Vår vallokal ligger i Södra Latin, tio minuters promenad hemifrån. Vi går uppför de långa trapporna från Högbersgatan och träffar en bekant som ska dela ut valsedlar för Vänsterpartiet. Det är mycket folk. Utanför lokalen stå Per Bolund, språkröret, och kampanjar för Miljöpartiet. När vi har röstat köper H fika av en naturklass som sitter i korridoren och samlar pengar för något ändamål. Vi sätter oss på en bänk på skolgården. Förutom val så är det Stockholmsderby och en del har Bajen-halsdukar på sig. Det är folk, det är politik, det är fotboll, det är Söder.
Helgen är inte slut än. På eftermiddagen träffar vi Kristina som har ordnat gratisbiljetter till en Belliniopera på Folkoperan. Efter föreställningen promenerar vi hem längs Swedenborgsgatan. H och Kristina är entusiastiska. De pratar om övertoner och annat som jag inte riktigt känner till. Vi äter viltgryta och äppelkompott. Och sedan är det valvaka.
