Den här veckan: besök av Dottern, ser "Official Competition" på Victoria, besöker Carl Eldhs ataljé, slinker in på Bukowskis, äter pizza med jazz på Rost, vandrar Sörmlandsleden till Erstaviken.
Måndag tvättar jag lakan och kuddar. Vi väntar besök om ett par veckor, och jag håller på att ställa i ordning sängen i ett av rummen. Sovrummen är slitna. I våras beställde jag tapetprover, vi diskuterade färger och mönster, men jag orkade aldrig ta projektet till nästa steg. Jag har ett inre motstånd mot att anlita hantverkare. Vi har renoverat och fixat mycket i lägenheten genom åren, men det är ändå en tröskel för mig att dra igång ett nytt projekt.
På jobbet diskuterar vi valet och regeringsbildningen. Ingen verkar nöjd. "Wanker", säger min irländska kollega när jag nämner namnet på en av partiledarna. Det sveper ett lågtryck över landet. På vägen hem från kontoret kommer en störtskur, och jag får sitta med blöta byxor på tunnelbanan. Det är så jag minns höstarna i Skåne på sjuttiotalet: grått och regnigt. Byxorna på den tiden var långa och utsvängda, och när man gick i regnet släpade de i marken och blev blöta ända upp till knäna. Det var inget bra klädmode för barn. Regniga dagar luktade det sura kläder i klassrummet.
Dottern kommer förbi. Hon arbetade som röstmottagare i söndags. Det blev en lång dag och hon är fortfarande trött. Vi äter rökta räkor och laxsoppa. Ikväll har hon körövning. Hon berättar att det är konsert nästa vecka, och jag säger att jag gärna kommer och lyssnar. H ska också sjunga med sin kör ikväll, och efter middagen går både H och Dottern iväg till sina respektive körer. När det blir tyst i lägenheten sätter jag mig i soffan för att sortera bilder. Jag har mina digitala bilder lagrade på olika ställen, men nu försöker jag samla dem i en gemensam katalog. Det är en knölig process med flera manuella steg, och det tar lång tid. Vad ska jag göra med alla bilder, finns det någon nytta med dem? Mängden bilder överväldigar mig, och jag bestämmer mig för att gallra hårt. Det finns ingen poäng med att spara halvdåliga foton, eller att ha tio olika versioner på samma motiv. När vi var i Högdalen visade Svärdottern fina tryckta papperskopior på foton hon tagit i somras, och jag tänker att jag också ska beställa kopior av några väl valda bilder.
Under pandemin fick jag problem med rygg och nacke. Jag hade en dålig stol i mitt hemmakontor. Efter att jag köpt en ny stol blev ryggen bättre, men jag har också övningar som jag borde göra varje dag. Det tar inte lång tid, men jag tycker det är tråkigt. Jag tycker om att springa och gymma, men de förbaskade ryggövningarna hade jag gärna sluppit. Torsdag morgon rullar jag ut yoga-mattan i teverummet och gör mitt "core"-pass. Det tar knappt en kvart, och jag lovar mig själv att köra varje morgon i tio dagar. Jag jobbar hemifrån och tar en tupplur på lunchen. Jag somnar men vaknar med ett ryck. Det är inte ryggen utan axeln som väcker mig. Den blir klämd när jag sover och värken gör att jag vaknar.
Jag ska rama in en plansch åt Dottern. Det ligger en ramaffär på Swedenborgsgatan tvärs över allén, och jag har varit där mycket de senaste åren. Det är två kvinnor som har verksamheten, en äldre och en yngre. Den äldre har varit länge i branschen. Hon är ekonom i botten, började med ramtillverkning i Estland och gick sedan över till inramning. På nittiotalet (det här imponerar på mig) gjorde hon jobb åt Christer Strömholm, en av Sveriges mest kända fotografer. Han var, berättade hon, extremt noga och allting skulle vara korrekt på millimetern. Hon har ett speciellt utseende: lång och smal, slitna tajts och rosa sandaler, grova händer och en stor rufsig peruk på huvudet. Min svägerska, som har en drastisk humor, kallade henne för "budgettransan". Det är roligt att gå dit och prata. Vi diskuterar ramar, glas och passepartout. Den här gången är det svårast att välja passepartout. Jag vill inte att den blir för gul.
Torsdag kväll går vi till biografen Victoria och ser "Official Competition" med Penélope Cruz och Antonio Banderas. Det är svart humor och vi skrattar högt flera gånger. Vi borde gå på bio oftare. Jag hade nästan glömt hur det är att se film på en stor duk. Banderas ser smal ut. Han fick en hjärtattack för några år sedan och har kanske bantat. Jag påminner mig själv om att köra mitt "core"-pass varje dag. På vägen hem handlar vi på ICA. H köper Situation Stockholm av killen som brukar stå i gången framför affären. Hon känner honom sedan tidigare. Han bor med en kompis i en av husbåtarna nere vid Söder Mälarstrand. Det är något uttryckslöst med hans ansikte. Han är hel och ren och vänlig, men han ser på en med stora avvaktande ögon. När H har betalat säger vi hej då och "ha det så bra".
Jag har börjat städa bokhyllan. Det finns ingen ordning längre. Böckerna har blandats huller om buller och hamnat på fel ställen. Jag börjar med hyllorna med konst- och arkitekturlitteratur. Bakom böckerna döljer sig dammråttor, och jag dammsuger och torkar. Det är flera kära återseenden, böcker jag glömt att vi hade. På golvet växer högarna: sparas respektive slängas. H är nervös att jag ska slänga för mycket och jag lovar henne att hon ska få godkänna allting innan det slängs. Jag ställer tillbaka böckerna som ska behållas på hyllorna men nu ställer jag dem kategoriserade och i bokstavsordning.
Fredag kväll stannar vi hemma. Förra helgen var intensiv och nästa helg ska vi ha gäster, så det är skönt med en mellanhelg. Vi ordnar mat och väljer en film vi vill se. Filmen går på en betalkanal och H registrerar ett konto, men när vi väl ska se filmen lyckas hon inte logga in. Hon har inget tålamod med teknik som inte fungerar. Mobiler, datorer och onlinetjänster som krånglar är det värsta hon vet, och nu sitter hon i soffan och är irriterad. Det tar lite tid men till sist lyckas vi ändå logga in på sajten. Det är en spionfilm med Tom Hanks, "based on a true story". Filmen är lång och vi somnar ett par gånger, men slutet är ändå ganska förutsägbart och det känns inte som om vi har missat mycket.
Lördag tar vi pendeln till Odenplan och promenerar till Carl Eldhs ataljé. Vi har besökt Bror Hjorts ataljé i Uppsala ett par gånger, och i somras var vi i Carl Larssons hem i Sundborn, men det här är första gången vi besöker Eldhs museum. Jag är sällan i den här delen av stan. Stockholm är tillräckligt stort för att man ska kunna känna sig som turist i sin egen stad. Jag tycker om kvarteren. Södermalm är stökigt; här är det tyst, lugnt och rent. Vi tar gångbron över en av trafiklederna (nu är det inte så tyst längre) och går sedan österut längs Brunnsviken. Det är ett fint museum med skulpturer i alla storlekar, från miniatyrer till monumentalverk. Stora takfönster lyser upp rummen. Bredvid ateljén finns ett litet runt rum med en divan och en kamin. "Här kan man bo", viskar H när hon kikar in i rummet. Hon älskar små krypin, pörten och kojor, enkla stugor med vedspis och kökssoffa.
Efter muséet går vi upp på höjden i Vanadislunden och tittar på utsikten. Åt väster bygger de området runt Nya Karolinska. Norra Tornen bryter horisonten och är mycket högre än alla andra byggnader. För höga tycker jag. Vi slingrar oss ner mot City och korsar Kungsan. Det är indisk festival med uppträdanden, musik och matstånd. Den indiska diasporan i Stockholm är stor (den näst vanligaste nationaliteten bland invandrare, läser jag dagen efter i Svenskan). Det är mycket folk och många har klätt sig fina i långa skjortor. Tyvärr är det ostadigt väder och med ojämna mellanrum kommer det iskalla störtskurar. Vi slinker in på Buskowskis i Berzelii park för att titta på vad de säljer, men de visar inget särskilt intressant och istället går vi mot tunnelbanan för att åka hem till Söder. Vi avslutar eftermiddagen med jazz och pizza på Rost, en gammal verkstad som är omgjord till jazzhak. Vi är vrålhungriga och trycker i oss pizzorna. Det är en trio som spelar: sång, piano och kontrabas. Sångerskan är sådär. Hon har en tunn ljus röst, och det blir inget riktigt tryck i sången. Men det gör inte så mycket. Stället är mysigt och populärt, och det är bra stämning i lokalen.
Söndag morgon fortsätter jag med att städa bokhyllan. Projektet växer. Nu ligger det flera högar med böcker på golvet. Jag har kategoriserat högarna: hantverk, musik, kokböcker, barnböcker. Men ute lyser solen. Det är en fin höstförmiddag och jag inser att jag inte kan stanna inne hela dagen och sortera dammiga böcker. Egentligen borde jag gå till gymmet, men det är mer lockande att ge sig ut i det fina vädret. Först gör jag mitt baskade "core"-pass på mattan i teverummet, sedan går jag ut och vandrar leden från Björkhagen till Erstaviken.
