Den här veckan: H bortrest, paddlar för första gången den här säsongen, besök av Tias och Sarah
Tisdag kväll hade jag tänkt gå på ett föredrag, "Nationalstaten - ett försvarstal", på Sven Harrys konstmuseum. Först tänkte jag se utställningen "Humanitet" (Vera Nilsson, Sven Xet Erixson, Bror Hjorth och Albin Amelin) och sedan lyssna på föredraget. När jag kommer dit visar det sig att det är fel dag. Eventet är inte förrän på torsdag. Obegripligt. Jag tar aldrig fel på datum.
Anders messade och föreslog att vi skulle kvällspaddla. Jag har inte paddlat sedan jag fick problem med min vänsteraxel i höstas, men det gick bra. Axeln höll och vi paddlade över Riddarfjärden och runt Lilla Essingen. Det var en stilla kväll med lätt duggregn och nästan inga båtar. Efteråt åt vi lax med spetskål hemma hos Anders och Ingrid. Kvällens samtalsämne var bröllop och skilsmässor. De har varit på bröllop, och både bruden och brudgummen har varit gifta tidigare. Molntäcket lättar och från deras fönster ser vi solnedgången som färgar Årstaviken röd och lila.
Hibiskusen blommar! H har vårdat den ömt hela sommaren, och när den till sist blommar så är hon typiskt nog bortrest. Två stora blommor, en orange och en lila, har slagit ut samtidigt. Krukan står på balkongbordet, och jag vågar knapp röra den. Jag vill inte att den tappar de knoppar som är kvar.
Dottern kommer förbi. Snart är det val och hon ska jobba i en vallokal i Hagsätra. Hon är utsedd till första vice ordförande och ska gå en kurs på Åsögymnasiet. Nästa generation tar ansvar för demokratins fortlevnad.
Våra handdukar är gamla och slitna. Jag går till Åhléns och köper ett par. Det gäller att passa på medan H är bortrest. Hon har mycket bestämda åsikter om hur en handduk ska vara, och därför köper vi aldrig nya. Inga handdukar verkar uppfylla hennes krav, men nu har jag köpt fina som jag hoppas hon kan acceptera.
Tias och hans nya sambo, Sarah, är i Stockholm och ska bo hos oss ett par nätter. Jag har inte träffat Tias sedan vi hälsade på honom i Frankrike 2015. När vi var där bodde han ensam efter att ett längre förhållande hade tagit slut. Det är kul att träffa dem. Tias är sig lik, och Sarah är glad och trevlig. De träffades i Japan för fyra år sedan, och för två år sedan flyttade hon från Paris ner till honom i södra Frankrike. Han har köpt och renoverat ett hus där de bor tillsammans. Jag berättar om Barnbarnet för Tias. "Il est déjà grand-père!" ropar han till Sarah. "Pas déjà, c'est normal", försöker jag.
Jag går till Kulturhuset och ser en retrospektiv med Tuija Lindström: Valokuva - Det egna språket. Det är gratis inträde torsdag kvällar och det här är sista veckan. Jag bevakar ett av hennes foton på Auktionsverket, och om priset inte drar iväg allt för mycket så kommer jag att lägga ett bud. Efter utställningen ställer jag mig på Sergelstorg och lyssnar på jazz. Det är ett arrangemang av Parkteatern. Tre blonda systrar sjunger gladjazz, typ Alice Babs, och kompas av en trio vithåriga män. Utställningen och musiken gör mig på gott humör. Luften är mild och himlen är blå. Pinnen och Hötorgsskraporna lyser i kvällssolen. Jag tycker om att vara stockholmare.
Lördag morgon går jag till Åsöbageriet och köper frukostbullar. Tias äter birkes med aprikossylt och Sarah börjar frukosten med en kanelbulle. Vi paddlar runt Långholmen och lägger till vid badplatsen för att bada. När vi står på stranden kommer Stockholmssonen oväntat fram till oss. De har familjeutflykt med sina kompisar, och jag får en chans att visa Barnbarnet för de andra. På kvällen äter vi middag på Anders och Ingrids balkong. Det är varmt och kvalmigt fast det är kväll, och i mörkret ser vi blixtar vid horisonten. Det är ett nytt väder på väg. Nästa morgon åker Tias och Sarah till Arlanda. Vädret har slagit om och det är grått och svalt ute.
