Den här veckan: Bad vid Eriksdalsbryggan, riksdagskonsert i Konserthuset, orgelkonsert i Stadshuset, vandring med bad till Erstaviken, hemlagad kålpudding med lingon, Högdalsfamiljen på söndagsmiddag.
Djupt inom mig bor en rojalist. H hade fixat biljetter till talmannens riksdagskonsert. Utanför Konserthuset var Hötorget avspärrat, och innanför avspärrningarna stod poliser och livvakter. En röd matta ledde gästerna uppför trappan och in i foajén där det var champagne och mingel. I salongen satt den svenska politiska eliten: tre statsministrar, en regering och en opposition. Ledamöterna satt på parkett och det var spänd förväntan i luften. När dörrarna öppnades till den kungliga logen ljöd en ensam trumvirvel. Alla reste sig vända mot kungen och stämde upp i: "Ur svenska hjärtans djup en gång". Det kan inte hjälpas, jag fick gåshud. Och det är inte bara jag som är en ambivalent republikan. I tidningarna pågår en debatt om konstitutionell monarki. Republik är inte opportunt bland politiker och väljare, säger en debattör, och en annan gör en spaning om växande stöd för monarkin i Europa. Svenskan hade en understreckare om den nuvarande kungen, och i texten stod det konsekvent Carl XIV i stället för Carl XVI. Pinsamt för en tidning som tror på traditioner, men tur ändå att de inte skrev Carl XV som, enligt historikerna, var en rumlare och ökänd häradsbetäckare. Dessutom gjorde han inget för att lindra svälten efter missväxten i mitten av 1800-talet. Jag har svårt att förespråka monarki med rationella argument, men samtidigt kan jag inte förneka betydelsen av tradition och symboler. Vi behöver sammanhållning, något som knyter ihop dåtid med samtid och framtid, och även om jag inte är en fullblodsmonarkist så hade kungen och jag riktigt roligt på konserten. Kvällens favorit var "Jag har bott vid en landsväg" med Sanna Nielsen som allsångsledare. Generationer komma och gå, kanske monarkin bestå.
Jag har sett vårarna gry, jag har hört stormarna gny
Jag har sett vildgässens sträck under kvällande sky
/.../
När vi trötta av år mot det okända går
Följa kommande släkten väl i våra spår
