Den här veckan: H fyller år, jag läser "Minnesanteckningarnas bok" av Péter Nádas, Jenny Almsenius sjunger Povel på Kulturhusets takterass, vi firar midsommar i Tällberg hos Elizabeth.
Måndag kväll ringer Högdalssonen och berättar att han kommer bli av med jobbet. Firman där han är anställd har förlorat ett par stora upphandlingar och behöver minska sina kostnader. Tråkigt. Ingen katastrof men det lägger ändå sordin på kvällen. Tisdag är det invägning för första delmålet i min viktminskningsplan. Jag väger mig med viss bävan men har, visar det sig, nått min målvikt med en liten marginal, tre och ett halvt kilo lättare sedan jag startade. Hurra, det ska jag inte fira med en gräddbakelse, i stället belönar jag mig med ett gympass. Om drygt tre veckor ska jag ha gått ner tre kilo till.
Vi pratade om städer: städer man minns, städer man gillar, städer man längtar tillbaka till. Efter vår senaste resa så har vi en ny stad som vi tycker om: München. Den kanske inte kommer högst upp på listan över favoritstäder, men den gav mersmak och jag hoppas vi kommer dit igen snart. Min första favoritstad var Paris. Jag var där första gången i början av sjuttiotalet, en kort semesterresa tillsammans med familjen. Som jag minns resan så uppfyllde den alla romantiska klyschor om huvudstaden: Eiffeltornet och Triumfbågen, parker och boulevarder, män i svarta baskrar, stafflimålare i Montmartre. Det tog tid innan jag hittade andra städer som kunde mäta sig med Paris, men så småningom blev Tokyo och Hong Kong nya favoriter. Dessutom tycker jag om min egen stad: Stockholm. Onsdag kväll står jag på Kulturhusets takterass och ser ner på sommarvimlet i City. Det har tagit flera decennier, men efter upprustningar och renoveringar har kvarteren runt Plattan och Pinnen, femtio år efter den socialrealistiska dystopin "Dom kallar oss mods", blivit snygga, nästan coola.
