Den här veckan: Sista veckan innan semestern, jag tar tåget till Skåne, släktkalas i Vitemölle.
Vi satt i bilen och H frågade vilken superkraft jag hade velat ha om jag fick välja själv. Det var ingen fråga jag hade tänkt på över huvud taget, för mig är det sådant som barn diskuterar när de läser serietidningar eller ser på tecknad film, ungefär som "Vad ska du bli när du blir stor?" Eftersom jag inte hade något färdigt svar drog jag till med det första jag kom att tänka på. "Röntgenblick", svarade jag. H gav upp ett tjut: "Röntgenblick!?" Det var en helt värdelös egenskap, och hon tyckte det var obegripligt att jag valt en sådan meningslös superkraft. Jag blev lite ställd över hennes starka reaktion och frågade vad hon hade valt. "Tidsresor!" Svaret var självklart för henne, och hon visste dessutom att hon skulle åka till antikens Rom. Kejsare, gudar och historiska skeenden lockade henne. Själv tycker jag att antiken är blodig, vidskeplig och läskig, ingen epok jag längtar till. Det här var en diskussion vi hade för något år sedan. I söndags, när vi körde hem från Dalarna, kom ämnet upp igen, men nu var frågan mer direkt: "Vilken epok skulle du välja om du kunde resa i tiden", undrade H. Jag valde förra sekelskiftet, någonstans mellan la belle epoque och art nouveau hade varit lagom spännande: ny konst och arkitektur, modernismens framväxt och en europeisk civilisation i omvandling. H höll fast vid antiken. Onsdag kväll ser vi ett avsnitt av den engelska teveserien Rom - våld och mjukporr i antik miljö - och det räcker för mig. Det är inget jag vill uppleva i verkligheten.
I onsdags körde jag mitt sista gympass innan semestern. När jag höll på med en dragövning kom en ung kvinna och satte sig på maskinen mitt emot. Bredvid sig ställde hon sin, trodde jag, ryggsäck, men det var ingen ryggsäck utan hennes bebis som låg i en barnvagninsats. Jag sa grattis, frågade hur gammal (två månader) och berättade att jag fått mitt första barnbarn för inte så länge sedan. Vi pratade om livets höjdpunkter och vikten av att njuta av stunden. Sedan tänkte jag för mig själv att ett gym med vikter och hantlar som flyger och dunsar inte är en säker miljö för ett spädbarn. Hur som helst, nu blir det fem veckors gymuppehåll och jag får ägna mig åt annan träning i stället.
