Den här veckan: Besök på Nationalmuseum, söndagsbrunch med barn, barnbarn och syskonbarn.
Vi var på väg hem från Amsterdam och körde norrut mot färjan i Puttgarden. Den senaste timmen hade vi åkt på breda flerfiliga motorvägar genom Holland, men plötsligt befann vi oss på en smal enfilig väg som gick mellan åkrarna. Ungefär som en svensk landsväg. Jerker var så irriterad att han satt och hoppade i förarsätet. "Jag hatar suboptimering", fräste han frustrerat. Navigatorn hade gett oss olika förslag på rutter, och vi hade valt fel. Ett par dagar tidigare, på vägen ner genom Tyskland, blev han lika frustrerad när han inte kunde lista ut varför hastighetsgränsen ändrades hela tiden: 80, 130, fri fart och sedan 80 igen. Vägskylten gav ett besked och navigatorn ett annat. Jerkers mål i livet är "to beat the system". Tricket är att lista ut hur något fungerar och sedan själv agera smartare och bättre. Men Jerker gick bet på det tyska systemet för hastighetsbegränsningar, och det retade honom. Förra veckan köpte H och jag tågbiljetter till Jämtland. Vi var sent ute. Dagarna innan julafton var mer eller mindre fullbokade, och de få biljetter som fanns kvar var svindyra. "Kan man boka biljetter stegvis", funderade jag högt för mig själv och provade att boka resan i två steg. Först hittade jag ett direkttåg till Sundsvall och sedan bokade jag ett regionaltåg till Brunflo. Priset hamnade en bra bit under tusenlappen, mycket billigare är priserna jag fått från SJ. H gjorde samma sak, men hon tog dessutom resan till Sundsvall i två etapper. Hennes biljett hamnade på mindre än hälften av vad SJ skulle ha för sina biljetter. Vi var smartare än systemet och optimerade priset.
