Den här veckan: Barnbarnet har börjat gå på riktigt!, vinsalong hos Jerker och Annika, stadsvandring och övernattning i Uppsala,
Det är en märklig situation. Vi är en ganska stor grupp tjänstemän, hyfsat välbetalda, som har väldigt lite att göra. I brist på konkret arbete hittar vi på egen pysselsättning: "jag läser lite rapporter", "jag har ett par möten". En del är ärliga: "Jag har slutat jobba." Ju mer tid man har till sitt förfogande desto längre tid tar det att genomföra sina uppgifter. Det finns inga incitament för att vara effektiv eller att slutföra det man gör. Något som i vanliga fall skulle ta en halv dag kan tänjas och töjas till att ta flera dagar. Arbetsdagen blir till rutiner utan innehåll och känslan av meningslöshet växer. Men vad är problemet, frågar någon. En heltidslön för en deltidstjänst låter som en dröm. Njut så länge du kan! Och det gör vi väl också till en del. Häromdagen hade vi teammöte. Jag hade åkt till kontoret, men de andra arbetade hemifrån. Chefen verkade sitta någon helt annanstans. På videon kunde man se att han var i en lokal med träpanel på väggarna. "Var är du", frågade jag. "Skaffa aldrig häst, säger jag bara", sa chefen och lät trött. Han ringde in till mötet från dotterns stall. Jag är inte bättre själv. I tisdags körde jag två träningspass: gym på morgonen och löpning på eftermiddagen. Det var soligt och vackert ute, så varför inte. Organisationen är i förfall. I onsdags gick jag från jobbet vid halv fyra-tiden. På vägen ut såg jag två kollegor, en av dem är en mycket erfaren och erkänt duktig systemarkitekt, som i stället för att jobba satt vid skrivbordet och tittade på skidskytte-VM. (Sverige tog både guld och silver.) Jag känner mig inte helt bekväm med att inte gör rätt för min lön. H är mindre känslig. "Du har väl ingen anledning att vara lojal", menar hon eftersom jag inte orsakat situationen jag befinner mig i.
"Du verkar lugn. En del som kommer hit är väldigt arga." Det var min "career coach" som kommenterade mitt lugna humör. Om man vill hitta nytt jobb inom företaget så kan man få hjälp av en coach. När allt blev rörigt med utförsäljningen tog jag kontakt, och det här är vårt andra möte. Jag bekräftar för henne att jag inte är arg och att jag inte hyser något agg mot min arbetsgivare. Fast det kanske inte är helt sant. Jag har en känsla av att ha fått kortare stubin i hela den här soppan. Häromveckan råkade jag i luven på en kollega. Vi hade haft en dialog i nästan ett år om ett uppdrag och vi kom aldrig framåt. När jag ställde frågor så svarade han med frågor, och till sist tröttnade jag och skrev ett surt mail till honom. Han svarade med ett ännu surare mail och kallade mig "unprofessional". Sedan dess har vi inte haft kontakt. Så lite arg är jag kanske. Jag garderar och säger till min coach att jag inte är arg just nu, men vem vet hur jag reagerar i framtiden. Lördag kväll är vi i Uppsala och lyssnar på en singer-songwriter från Delsbo. Det är helt okej. Han bjuder på sig själv och det är en varm stämning i den lilla lokalen. Som extranummer sjunger han, till vår förvåning, Flottarkärlek. Det är det bästa numret på hela kvällen och vi sjunger med så gott vi kan.
Jag ska spela på mitt bälgaspel så länge jag finns till
I min koja invid Rekaforsens fall
Jag ska drömma jag ska älska jag ska sjunga om jag vill
Medan månen över moarna går vall
Haderianhadera haderianhadera
