Den här veckan: Konstbiblioteket, Moderna, Feng Li på Fotografiska med H, fika på Kulturhuset, klippbad i Gålö.
Vi agerar som om att allt ska bestå och förbli vad det är, men det beständiga är en chimär. I somras berättade Mac, grannen på landet, att om hundra år har havet tagit våra hus. Allt enligt kommunens prognos för hur höjda havsnivåer (och sjunkande landmassa) kommer att påverka kustlinjen. Mina eventuella barnbarnsbarn får hitta ett nytt sommarhus att semestra i. Så kan det gå. I lördags "upptäckte" jag vad som måste vara en av Stockholms kortaste gator: Beridarbansgatan. Den är cirka 20-30 meter lång och ligger i gången under Kulturhuset som förbinder Benny Fredrikssons torg med Sergelstorg. Det är där polisbilarna brukar stå när det är demonstrationer på Plattan. Fast gatan är kort så har den anor från stormaktstiden. Gustav II Adolf anla beridarebanan för hästkapplöpningar, och den användes också när man mönstrade rekryter till trettioåriga kriget. Arkitekturen, staden och tiden har komprimerat historiska skärvor till en kort urindoftande gång av stål, glas och betong. Kanske är vi inte så obeständiga, trots allt. Skärvorna, spåren finns där om man letar. Om hundra år kan vårt sommarhus vara ett undervattensmuseum över en stuga där barn och vuxna brukade leka och umgås när de tillbringade somrarna tillsammans. Avtrycken består.
