Den här veckan: "Det finns alltid en morgondag" på Zita, "Den sista resan" på Victoria, Trapper Schoepp på Twang.
Jag läser Walk Through Walls: A Memoir by Marina Abramović. Konstnärsliv är inte som andra liv. Konst som liv, liv som konst. Abramović är udda och extrem men samtidigt rationell och vanlig. Jag läste en artikel i Svenskan från förra året om poeten Peter Lindforss: överklass, begåvad, framgångsrik, hopplös, självdestruktiv, utfattig, hemlös. Han hade gott om vänner, både kända och framgångsrika, men dog ensam i en port i Vasastan. Någon hade dessutom rånat honom på hans skor. Hur går det till?
