Vecka 51: Jullov

Den här veckan: Jul i Jämtland.

Julledigt. 

Vecka 50: Biomörker

Den här veckan: Barnbarnet sover över på Söder, födelsedagsmiddag för Dottern, 

H jobbar långa kvällar och jag passar på att se filmklassiker från 60-, 70- och 80-talen: 81/2, La Terrazza, All the President's Men, Der Himmel über Berlin. Jag har fler på listan: Jules et Jim, C'eravamo tanto amati, Jeanne Dielman, 23, quai du Commerce, 1080 Bruxelles med flera. Det är långsamma berättelser utan självklara poänger, filmer som passar mörka decemberkvällar. Är det sunt att titta på femtio år gamla filmer eller bara ett sätt att ducka samtiden? Fredag budar jag på (och vinner) fotografier av Lars Tunbjörk och Björn Dawidsson. Det är bilder med massor av 70-talskänsla. Associationerna går till förortscentrum, hyreshus, hemmafruar, betong, frånvaro, anonymitet. Spleen och negativ nostalgi är katarsis för socialrealister, som jag.

Vecka 49: Bob Cratchit

Den här veckan: Barnbarnspassning hemma, mat och vin på Çok vid Nytorget, Reality på Victoria, G&T på Brännerian, julmarknad i Enskede, julkonsert i Maria kyrka. 

Livet är lite lättare när det är varmt, men just nu är det kallt. Det drar från fönstret i mitt arbetsrum. Jag håller handen vid fönsterkarmen och känner hur det blåser mot huden. När jag sätter mig vid skrivbordet sveper jag en filt om mig för att hålla värmen. Jag känner mig som Bob Cratchit, Ebenezer Scrooges underbetalda sekreterare, när han sitter rödnäst och eländig i det utkylda kontoret på julaftons kväll, ett stearinljus som enda värmekälla. Onsdag är jag ute och tar bilder för en uppgift om offentlig konst. Texten handlar om en skulptur över Cornelis Wreeswijk, och jag plåtar först hans gravsten på Katarina kyrkogård, sedan statyn i Cornelisparken och sist huset vid Sista Styverns trappor, där han bodde ett tag. (Monument som rörelse genom stadsrummet, är tanken.) Det är bländande vacker utsikt över Skeppsholmen och Djurgården. Saltsjön "ångar" och träden gnistrar av iskristallerna. Men det är svinkallt. Jag är tvungen att ta av mig vantarna för att hantera mobilkameran, och när jag är klar kan jag knappt röra fingrarna. Söndag kväll skriver jag julkort: ett stort påkostat till barnbarnet (ett lok i vinterlandskap som fälls ut till ett 3D-kort), Astrid Lindgren-klassiker till barnen och engelskt tema till föräldrarna och Bror. Jag ska också skicka gåvor till Stadsmissionen och Vi-skogen. Man vill ju inte vara en Scrooge.

Vecka 48: Tacksamhet

Den här veckan: Första advent, "AW" på Årstabo, skidor i Björkhagen, Högdalsfamiljen på besök.

Det är kaffet som är motorn i min morgonritual. Jag längtar redan på kvällen när jag lägger mig: doften, värmen, smaken, kicken. På morgonen hämtar jag först tidningen från hallgolvet. Jag fyller vattenkokaren till en tredjedel med kallt kranvatten, lägger en näve bönor i min manuella japanska kaffekvarn, vevar och maler bönorna till pulver. Två skopor i pressen och så hett vatten på. Medan det "brygger" gör jag i ordning havregrynen som jag ska äta en timme senare. Jag tar ner en porslinsmugg från köksskåpet. Det porlar när jag häller upp det färdiga kaffet. En skvätt mjölk. Tidningen uppslagen på ledarsidan. Muggen till munnen. Första klunken. Så här vill jag ha det tills mina dagar tar slut. Det är första advent. Vintern kom tidigt, det är kallt och vitt, och lördag förmiddag skidar vi över golfbanan till Söderbysjön. Svenskan hade en artikel om tacksamhet. Forskning visar att uttalad tacksamhet ökar känslan av lycka.