Vecka 30: Vemod

Den här veckan: Ett kort besök i Stockholm, jag hälsar på Anders i kolonin och tar en simtur vid Eriksdalsbryggan, Högdalsfamiljen åker till Västkusten, vi sover över hos Tina och Jonas och ser svenska fotbollsdamerna slå Italien med 5-0.

Fredag morgon vinkar vi hejdå till Högdalsfamiljen och inte minst till Barnbarnet. Deras Skånesemester är slut för det här året, och nu drar de vidare till Västkusten för en sista semestervecka. Till hösten blir det inskolning och därmed nästa steg (hämta, lämna, vabba) i deras barnfamiljeliv. H och jag står framför huset och vinkar. En klassisk scen, barn och barnbarn som lämnar de äldre släktingarna vid huset på landet. Det är alltid lite vemodigt när semestern börjar gå mot sitt slut, men vi räknar med att stanna ett par veckor till och det finns mycket sommar kvar att njuta av. Just den här morgonen är det helt stilla och soligt, knappt en krusning på vattnet.

Vecka 29: Kongelig Dansk

Den här veckan: Besök på Dansk Arkitektur Center, bad och vin på Reffen, moules-frites på Oysters & Grill, promenad längs "Den Grønne Sti", vi ser den sydkoreanska konstnären Kimsooja på Cisternerne, hamnbad i Charlottenlund, hakkebøf med løg på Bakken, Ordrupgaard med Finn Juhls hem och separatutställning med Jesper Christiansen, jag ser den danska serien "Chorus girls" på SVT, sommarprat med Göran Greider.

Tisdag kväll blir H stoppad av en polisbil med blinkande blåljus. Vi hade ätit moules-frites på Oysters & Grill och cyklade hem längs Vesterbrogade. H rullade en bit framför mig, och jag såg hur det slog om till rött. En polisbil stannade vid trafikljuset men H cyklade vidare. "Jag ber så hemskt mycket om ursäkt", hörde jag H säga till polisen genom den nedvevade bilrutan. Vi vidgar våra cirklar och utforskar nya delar av Köpenhamn och dess omgivningar. Sista natten i Danmark tillbringar vi på ett traditionellt badhotell, Skovshoveds hotell, i Charlottenlund norr om staden. Samhället är litet och puttrigt men också flott och välbärgat med nymålade fasader och dyra bilar framför husen, "Kongelig Dansk Yachtklub" håller till i småbåtshamnen. Det är mer engelsk kuststad än svenskt fiskeläge, och jag vet inte om det finns någon motsvarighet i Sverige, kanske Vaxholm eller Båstad.

Torsdag kväll är jag tillbaka i sommarhuset och ensam hemma. H är i Stockholm, föräldrarna har åkt till Lund och Högdalsfamiljen är på utflykt. Det blir märkligt tyst efter två veckors familj- och släktumgänge. Jag passar på att rensa kylskåpet och gör en bär- och fruktkompott av ledsna persikor, halva citroner plus lite bär, äpple, ingefära och annat som jag hittar. Dagen efter blir jag ensam på riktigt när Högdalsfamiljen åker till Köpenhamn för att fira äldsta sonens trettioårsdag. På eftermiddagen sitter jag i trädgården, läser min bok och äter fruktkompott. För tillfället äger jag både huset och tiden, och jag får mycket läst. Det relativt kyliga vädret, regnet och blåsten ger en "off season"-känsla, fast det bara är tredje veckan i juli. Tappra badare hoppar i vattnet från piren, men det är korta dopp. Ändå är det ingen som klagar. I södra Europa är det rekordtemperaturer med en bra bit över fyrtio grader på många håll, och i det svenska kollektiva medvetandet minns man sommaren 2018 när skogarna brann och skördarna slog fel. Italienska turister på besök säger, läser jag i tidningen, att de föredrar svensk sommar framför värmeböljan hemma, hellre lite för kallt och blött än mycket för varmt och torrt.

Vecka 28: Full insyn

Den här veckan: Sillapilsner på Buhres, hamnfest, bad i Västra hamnen, Lotte Laserstein på Moderna Malmö, Pivo på Pivo, hotellnatt i Malmö, vitt vin på Torvehallerne, pho på District Tonkin, jazz på Hvide lam. 

Andra semesterveckan flyttar vi upp till det stora sovrummet på ovanvåningen. Det är ljust, luftigt och bekvämt. Första veckan sov vi i våningssängen (jag däruppe och H därnere) i det lilla mörka sovrummet på nedanvåningen, barnkammaren där jag bodde på sommarloven redan på sextiotalet. Vädret är minst sagt omväxlande. Vi sitter i trädgården, solar och läser, och på andra sidan bukten ser vi hur regnen sveper in över Åhus, det mullrar vid horisonten. Nästa timme är det vår tur att drabbas av en skur, och vi rusar upp för att rädda solstolar och böcker undan regnet. Enligt prognosen ska vädret fortsätta på samma sätt den kommande veckan. Tvätten åker upp och ner från tvättlinan.

Lördag morgon åker vi till Malmö och bor i ett enrumshotell. Rummet är en affärslokal till en sommarstängd restaurang och vi sover i skyltfönstret! Det är som ett performance-verk där hela ens liv och vardag pågår offentligt, eller som Billy Pilgrim i boken "Slaughterhouse 5" som blir satt i ett zoo på en främmande planet, utomjordingarna studerar när Billy och porrstjärnan Montana Wildhack gör barn i sin glasbur. Verkligheten överträffar nästan fiktionen. I vår egen "bur", skyltfönstret i Malmö, kan vi se och höra hur människor går förbi utanför. Det är ungefär min värsta mardröm att anonyma åskådare har full insyn och ser på när jag sköter mina vardagssysslor. Jag har ett stort behov av personlig integritet, när vi lägger oss på kvällen tvingar jag H att kontrollera att det inte finns några glipor i gardinerna som täcker skyltfönstret. Ett annorlunda och intressant hotell, men en gång räcker.

Vecka 27: Huset vid havet

Den här veckan: Föreläsning om krucifixet i Vitaby, pappa (farfar och farfarsfar ) fyller 87, Lars Tunbjörk på Fabriken, vi firar H:s födelsedag med middag på Kivikstrand badhotell, Göteborgssonen åker till Oslo för att hälsa på en kompis, Dottern åker för att jobba på Barnens ö.  

Grannarna i Vitemölle, Maria och Mac, håller på att helrenovera sitt hus. Fritidshuset ska bli ett permanentboende, först en gemensam arbetsplats vid havet och så småningom, i takt med att de rundar av sina karriärer, en pensionärsidyll med strandpromenader och hästridning över heden. Maria visar runt i huset och vi diskuterar golv, väggar och tak, material och design, pris och kvalitet. Byn är en känslig miljö, de har fått kämpa för sina tillstånd och även komprissa bort en del av sina planer, men resultatet blev lyckat. Det är vackert och smakfullt, ett bra hus för två personer med vuxna barn (inga barnbarn, än). På ovanvåningen tittar vi på utsikten genom de nya vindskuporna, och man ser över strandängarna mot Kivik och Stenshuvud. Deras hus har gjort samma resa som vårt: från oisolerat utedass till helkaklat badrum, pump på gården till rinnande varmvatten, fotogenlampor till elbelysning, kallvind till varmvind. I Maria och Macs hus är det luftigt, i vårt hus är det trångt. Vi är fyra generationer under samma tak och representerar tillsammans nästan ett sekel, 1930-tal till 2020-tal, en ettåring, två åttioåringar och olika åldrar däremellan. Vi diskuterar hur det ska bli när nästa generation tar över, sex kusiner som ska samsas om utrymmet. Går det att utöka antalet sängplatser, kanske ett Attefallshus eller en veranda med sängplatser?

Det var en blöt början på semestern. Högtrycket i juni ersattes av flera lågtryck som rullade in från Atlanten, det blev kallt, blött och blåsigt, men fredag morgon slår vädret om och vi äter frukost i trädgården. Semestervardagen blir lättare när vädret är fint och Barnbarnet kan leka fritt i trädgården. Vi äter våra måltider utomhus och hänger nytvättade lakan under äppelträden. Det surrar i lavendeln vid trädgårdsgrinden och Barnbarnet vill plocka humlorna med fingrarna. "Låt honom bränna sig", säger hans pappa som tror på livets hårda skola och uppfostran enligt "bränt barn skyr elden"-modellen. Lördag kväll firar vi H:s födelsedag på Kivikstrand badhotell; det är varmt och vi sitter på terassen med utsikt över hamnen, skålar med bubbel och beställer riesling i ishink. Söndag kulminerar högtrycket och vi, H och jag, lägger oss vid de låga sanddynerna mellan Mölleån och Klammersbäck. Det är bara vi på den delen av stranden och vi unnar oss att sola och bada utan badkläder. Vattnet är kallt och klart och efter badet lufttorkar vi i solen. Paradisiskt.

Vecka 26: Tidsresor

Den här veckan: Sista veckan innan semestern, jag tar tåget till Skåne, släktkalas i Vitemölle.  

Vi satt i bilen och H frågade vilken superkraft jag hade velat ha om jag fick välja själv. Det var ingen fråga jag hade tänkt på över huvud taget, för mig är det sådant som barn diskuterar när de läser serietidningar eller ser på tecknad film, ungefär som "Vad ska du bli när du blir stor?" Eftersom jag inte hade något färdigt svar drog jag till med det första jag kom att tänka på. "Röntgenblick", svarade jag. H gav upp ett tjut: "Röntgenblick!?" Det var en helt värdelös egenskap, och hon tyckte det var obegripligt att jag valt en sådan meningslös superkraft. Jag blev lite ställd över hennes starka reaktion och frågade vad hon hade valt. "Tidsresor!" Svaret var självklart för henne, och hon visste dessutom att hon skulle åka till antikens Rom. Kejsare, gudar och historiska skeenden lockade henne. Själv tycker jag att antiken är blodig, vidskeplig och läskig, ingen epok jag längtar till. Det här var en diskussion vi hade för något år sedan. I söndags, när vi körde hem från Dalarna, kom ämnet upp igen, men nu var frågan mer direkt: "Vilken epok skulle du välja om du kunde resa i tiden", undrade H. Jag valde förra sekelskiftet, någonstans mellan la belle epoque och art nouveau hade varit lagom spännande: ny konst och arkitektur, modernismens framväxt och en europeisk civilisation i omvandling. H höll fast vid antiken. Onsdag kväll ser vi ett avsnitt av den engelska teveserien Rom - våld och mjukporr i antik miljö - och det räcker för mig. Det är inget jag vill uppleva i verkligheten.

I onsdags körde jag mitt sista gympass innan semestern. När jag höll på med en dragövning kom en ung kvinna och satte sig på maskinen mitt emot. Bredvid sig ställde hon sin, trodde jag, ryggsäck, men det var ingen ryggsäck utan hennes bebis som låg i en barnvagninsats. Jag sa grattis, frågade hur gammal (två månader) och berättade att jag fått mitt första barnbarn för inte så länge sedan. Vi pratade om livets höjdpunkter och vikten av att njuta av stunden. Sedan tänkte jag för mig själv att ett gym med vikter och hantlar som flyger och dunsar inte är en säker miljö för ett spädbarn. Hur som helst, nu blir det fem veckors gymuppehåll och jag får ägna mig åt annan träning i stället.